Äntligen nytt år och hej lilla bloggen! Jag har saknat att skriva här men mitt liv har varit fullt upp minst sagt. Charlie har hunnit bli 1 år, börjat gå och tar om möjligt - ännu mer av all min vakna tid. Han börjar verkligen bli en liten person nu och jag älskar det. Han och jag spenderar all vår tid ihop och att få se honom växa upp, dag för dag, är ren och skär lycka. Även om det är krävande och ibland lite påfrestande, ska man väl vara ärlig med att säga. I december fick vi tillgång till vårt nya hem. Det håller på att renoveras för fullt och den lilla tid jag har kvar på dygnet, går åt till att skissa och planera renoveringen. Jag lägger hutlöst med timmar på den där lägenheten - men det är ju också min passion. Över nyår åkte vi till Skåne och spenderade en vecka där. Det perfekta avslutet på året! Snön har fallit, minst sagt, och jag älskar det. Charlie förstår inte riktigt skönheten med snö ännu - men det kommer tänker jag. Han gillar åtminstone att åka mycket pulka. Jag gick med honom längst gatan såhär häromdagen och märkte att pulkan blev lite lätt helt plötsligt. Då hade han ramlat ur den, haha. Alltså varken han eller jag fattade någonting. Tur att snö är så mjukt! Julen har rensats bort och nu är det dags för nytt år och nya tag. Mitt 2025 var utmanande på alla plan och jag ser framemot att lägga det bakom mig. Även om jag känner att jag inte riktigt är redo att släppa allt som har varit. Det kommer nog att ta mig många år att riktigt komma över det som hände mig. Men jag vet att detta året kommer att bli en bra början till att starta vårt nya liv. Stora delar av förra året har vi ju levt hemma hos mina föräldrar. Eller på vårt landställe. Emellan allt det har vi flängt - mycket till Stockholm, Skåne och en sväng till Mallorca. Jag är liten sliten av alla bilturer och trött på att ständigt packa upp och ner en resväska. Lyx för mig kommer vara att ha stora garderober och en plats som bara är vår. På nyår så åt vi skaldjur, kramades på tolvslaget och hängde ett stort gäng vänner. Allt var så fint uppstyrt av Ellinor & Philip! Charlie har varit stökig på nätterna senaste månaderna så vid tolvslaget gick jag på mitt "nattpass" med honom. Det tuffaste med att vara själv med honom har nog varit bristen på avlastning - att få sova en natt och att någon gång bara känna sig lite utvilad. Men jag har lärt mig att vissa dagar är man bara riktigt trött och får då sova med honom på dagen och acceptera att man kanske inte får så mycket gjort. Just den inställningen har räddat mig i mycket. Jag har verkligen kommit igång med träningen på riktigt nu och det har gjort en enorm skillnad i mitt mående. Att kunna lämna Charlie på minisats har förändrat mitt liv känns det som. Han trivs så himla bra där och jag kan gå och träna i 45-60 minuter. Få egentid, bli stark och han får lite nya intryck. Jag har även börjat springa igen och det ger mig så mycket endorfiner. Att få egentid är nog nyckeln till mycket för att vara en bra förälder, för det är då man kan ladda energi & få sakna lite. För ja, jag kan verkligen sakna honom bara jag är ifrån honom 1 h. Men det blir väl så, när man bokstavligen suttit ihop sedan han föddes. Jag ser framemot mitt och Charlies 2026. Och jag kommer att börja peppra er med massa renovering här på bloggen nu. För om 2 månader eller så, kommer vi att ha vårt nya hem i Stockholm. Kram på er <3
