Under Selmas senaste löp (våren 2021) bestämde jag mig för att kastrera henne. Jag märkte att hennes löp gjorde henne skendräktig, deprimerad och extremt rädd för andra hundar. Hennes beteende hängde kvar flera månader efter. Jag ringde runt till ett par veterinärer och de rekommenderade mig starkt till att kastrera Selma. Ofta så blir löpen bara värre och värre för varje år. De berättade för mig att man förlänger sin tiks liv, om man kastrerar. I genomsnitt får var 4:e tik livmoderinflammation innan de fyller 10 år. Jag fick berättat för mig om biverkningar som kan uppstå när man kasserar sin tik. Risk för övervikt, urininkontinens och förändrad päls. Jag var väldigt påläst om allting vilket jag rekommenderar alla till att vara. Man ska kastrera sin tik mellan två löp för att förhindra komplikationer vid operation. Jag gick "lite över tiden" och hon var nog några veckor ifrån sitt löp, men eftersom att hon inte hade några symtom på att snart börja löpa kunde operationen göras. Vi hade en tid den 31:e augusti kl 07.00. Jag valde att kastrera henne på Anicura Albano, vilket är ett av Stockholms största djursjukhus. Det kändes väldigt tryggt. Operationen tog några timmar och jag kunde hämta hem henne efter lunch igen. Lillen var så liten när hon kom ut från djursjukhuset. Det gjorde väldigt ont i mamma-hjärtat kan jag säga er att lämna ifrån henne men också ta emot henne efter operationen. Hon hade så ont och vägrade gå. Jag fick bära henne i mina armar till bilen och sedan somnade hon sittandes. Hon hade ju massa smärtstillande i kroppen! Sedan sov hon resten av dagen med sin lilla krokodil <3 Jag köpte både en hård tratt & en body från veterinären. Den hårda tratten gick inte hem så fick köpa en mjuk tratt, det kan man göra i djurbutiken. Efter ett litet tag kom jag på den bästa kombinationen för Selma. Body på sig dygnet runt i 14 dagar (man viker upp den vid promenaden) och sedan på med den mjuka tratten också vid promenad. Om jag inte hade tratten på promenad skulle hon stanna konstant för att slicka på såret. Vilket inte får hända... Plåstret skulle man ta av efter 24h. Men jag hade det på lite längre och det var inte det lättaste att få av det. Jag och Max hjälptes åt. Baddade plåstret med saltvattenlösning så det lättare gick att dra av. Förlåt men hur gullig kan man vara? Kan lugnt säga att denna donna spelade på hennes mammas hjärta under dagarna efter operationen. Hon satte sig såhä r och vägrade röra sig. Jag ville ju inte heller dra henne. Så det blev en hel del bärande av hund för min del. Men det gjorde inte så mycket. Första & andra dagen tyckte hon det var lite obehagligt att kissa. Jag märkte att hon gärna ville undvika det. Så kvällspromenaden kunde innebära 40 minuter ståendes i parken. Jag gick inte alls mycket med henne under dessa första 14 dagar, utan bar henne till olika gräsplättar där hon gjorde sina behov. Jag var hemma med Selma under dessa 14 dagar. Jag lämnade inte henne själv någonting faktiskt. Jag ville inte riskera att hon skulle dra av sig bodyn och komma åt hennes sår. Om de börjar slicka på såret kan man fördröja hela läkningsprocessen. Riskera att hon får komplikationer osv. Jag upplevde att Selma var sig själv igen redan dag 2. Jag vet att vissa tycker hela första veckan kan vara jobbig för att hunden mår så dåligt. Men för oss gick det väldigt bra faktiskt. Hon fick äta antiinflammatorisk smärtstillande i 5 dagar efter operationen. Många hundar klarar tydligen inte av dessa piller och jag är glad över att Selma kunde äta dem utan att spy/bli dålig i magen. Allt som gör att läkningen går snabbare, är en bonus. Efter 14 dagar tog jag av henne bodyn och givetvis ville hon slicka såret. Det hade börjat läka väldigt fint då och jag lät henne faktiskt slicka så mycket hon ville. Det var ju i princip helt fint och jag vet att hon alltid vill slicka för att hon inte "fått" göra det på så länge. När hon slickat intensivt på såret i typ 20 minuter så gjorde hon det aldrig igen. Perfekt! Selmas operation var faktiskt rätt "spontan" då Albano hade fått ett avhopp. Jag stod på reservlistan. Så kvällen innan operationen insåg jag att jag måste klippa henne. Eftersom att de alltid ska vara nybadade så drog jag fram rakapparaten efteråt... Herregud vad snett och fult allt blev. Men det var sent på kvällen och jag orkade inte bry mig. Så när bodyn åkte av hade hon tovor överallt från bodyn och resten av pälsen var helt ojämn... Så tips: Boka in en tid hos hundfrissan (eller om du själv gör det, gör det inte kl 21:00 på kvällen...) så att hon är redo för att bära en body. Tre veckor efter operationen så hade jag en klipp-tid på Pennys Dog Spa, där Selma klippt sig senaste året. Linnea som driver salongen suckade när hon såg Selma. Hon kände inte igen henne. Haha, jag höll med... Hon såg inte riktigt klok ut. 3h senare kom jag tillbaks till salongen och Selma var som en ny hund. Så fräsch och vacker! Ni ser ju efter-bilden ovan hehe. Nu har det gått 5 veckor och från och med förra veckan (efter 4:e veckan) så började vi med våra längre promenader igen. Vi promenerar 1-1,5h varje morgon och sedan lite kortare under dagen. Jag släpper henne inte i hundrastgården ännu med andra hundar, utan det får vänta några veckor till. Sammanfattningsvis har allt gått över förväntan. Jag såg idag att Selma gått upp i vikt. Från 7,4 kg till 7,8 kg. Jag försöker att inte lägga så mycket tanke i det. Jag räknade med att hon skulle gå upp lite men nu har hon ju nyligen opererats också och inte kunnat motionera som vanligt. Om jag märker att hon går upp mer i vikt så kommer jag att byta foder. Det positiva med operationen är faktiskt att hon är SÅ mycket gladare i mat. Jag har ju fått kämpa med att få i henne mat under hela hennes liv. Så det tycker jag faktiskt är rätt härligt! Så den enda skillnaden jag märkt på henne hittills är att hon är mat-galen. Hon sätter sig vid sin matskål 16:00 och gråter, för att hon vill ha sin middag. Jag ger henne inget godis eller egentligen någonting alls, förutom hennes två måltider under dagen. Och slutligen, vad kostade kalaset? Det gick på ca 8000 kr. Lite mindre kanske, minns inte exakt. Om du går i tankarna på att kastrera din tik har jag fått höra av andra - vänta inte för länge. Det är bättre att bara få det gjort. Hoppas att ni gillade detta inlägg, jag har fått många frågor om att skriva om hennes kastrering.
