Detta inlägg hade jag egentligen kunnat skippa. Mår dåligt och risken när jag sitter och skriver detta är att jag blir för privat. Men samtidigt, vad spelar det för roll om jag är för privat? Det gör inte mig något att folk vet om lite av mina inre tankar. Man känner mig inte för det, inte på långa vägar. Men denna blogg finns här för att jag ska kunna skriva av mig och för att jag ska nå ut till folk. Jag vill kunna hjälpa/inspirera och få er att må bra. Har i alla fall inte mått hundra procent idag eller igår. Känner mig rätt så ångestladdad och ah, mår inte så bra. Jag känner inte igen mig själv och på sahlgrenska idag pratade jag med tjejen som höll i mötet. Hon sa att man ibland kan gå vilse i sig själv, det är ingen fara. Men om man en gång funkat så kan man funka igen. Så mitt mål just nu är att hitta tillbaks till mitt lugna jag. Kontrollerande jag. Wow. Just nu ”berättade jag hur jag mår men inte varför jag mår som jag mår” (något bra att följa för att inte bli FÖR privat). Men helt ärligt kära ni, jag vet inte varför jag mår som jag gör och jag vill ta reda på det. Men det hör ju ihop med magen. Det är jobbigt att ha kronisk smärta och det är jobbigt att man helst av allt vill lägga sig i sängen när man kommer hem. I fosterställning. Man blir lite deppig av det. Av att man inte kan funka normalt. Ni fattar. Men just idag är det värre än i helgen. Det går upp och ner som en jävla berg-och-dalbana. Mitt humör, alltså. Yep. Jag undviker att gå ner och prata för det är lättare att uttrycka sig i ord. Så sjukt mycket lättare. Vet att vissa av er tror att jag mår bra hela tiden och att jag är någon ”superwoman” bara för att jag bloggar mycket om självkänsla och så vidare. Men har aldrig velat bli en happybloggare. Jag har alltid trott på att det finns två sidor av livet. Men jag tror helt klart på att om man ser allt ifrån den positiva sidan så blir det bättre. Men dåligt, det kan alla må – men det handlar om att hantera situationen på det bästa sättet du kan göra. Jag ska försöka tänka positivt och jag ska göra allt för att bli en jäkla superwoman igen, jag är faktiskt det ibland (som alla är ibland). Hanterar allt på ett bra sätt och kan känna livsglöden i att sätta på en bra låt på spotify. Ni vet, när man känner att allt är lätt =)
