På den senaste tiden har jag känt mig rätt så begränsad i mitt tankesätt. Det har känts som att jag tänkt alldeles för negativt. Jag har tänkt mycket på alla hinder & problem som hindrar mig ifrån mina mål och drömmar, istället för att tänka på hur jag ska kriga mig dit. Hur jag ska hoppa över hindrerna och se framåt. Se ljuset. Jag är så jävla trött på att se problem, för jag är inte den som ser allt ur den omöjliga vinkeln egentligen. Jag är ju jag, glad & har höga mål i livet, ingenting stoppar ju mig! Men vet ni vad? Ibland kan man komma i en svacka i livet, och det är helt okej. Det viktigaste då är att inte identifiera sig med problemen man har i sitt huvud. En tanke, dvs att jag tror att det bara finns problem, är bara en tanke. Jag är jag. Ser ni skillnaden? Varför jag tar upp detta är för att jag nu fått en grym strategi, jag har blivit bättre på att handskas med negativa och jobbiga tankar. Om en dålig tanke kommer brukar jag lugnt och sansat tänka "bara för att jag tänker detta just nu, betyder inte det att det kommer hända, det är bara en tanke som flög förbi". Hur var jag innan? Fick panik. Började slå peppar peppar i alla bord. Satte på musik för att dölja tankarna. Det funkade inte i längden. Det som räddar mig ur detta är att tänka så. De onda tankarna ska inte få ta över, och det bestämmer jag. Vet ni vad? Man kan bli exakt den man vill, bara man kämpar sig dit. Bara man ser positivt på omvärlden. Så om ditt huvud bråkar med dig ibland, bråka då tillbaks.
