Konsten att kunna bryta ut i tårar när något gör ont, är jag expert på i vissa lägen. Jag vaknade halv ett med världens jävla huvudvärk och tinnitusen piper sönder min hjärna. Jag är livrädd för tinnitus och nu har jag det. Värre än någonsin. Börjar gråta. Ringer mamma och hon tror jag fått bihåleinflammation och Nasonex får då rädda mig för tillfället. Får för mig att sitta på mattan och skriva. Lyssnar Veronica Maggio "hela huset" om och om igen. Ligger på botten och mitt psyke mår inte bra. Vill ut och mysa i snön. Men här är man fast som att det är ett fängelse. Ska ta en nypa luft sedan för att andas frisk luft. Annars ska jag snart skypea med min pojkvän. Längtar så himla mycket! Igårkväll var jag jätte positiv i mitt tänkande också, blev förvånad över mig själv. Tänkte "Shit, när en månad har gått (vilket är om typ 3 veckor) är det bara en till och sedan är han nästan hemma". Jaa, när man lägger upp det så är det inte jätte länge. Haha. Nej, dags att torka tårarna. Känner mig ofta bättre till mods när jag skrivit av mig lite. Bra terapi.
