Jag och tre fina vänner som jag lärt känna genom skolan <3 Det är mycket prat om kärlek och lite prat om vänskap, som är minst lika viktigt. Att kunna ha en vän att prata om allt med, att ha en vän att kunna skratta och gråta med. Jag är så tacksam över att ha just mina vänner. Det handlar inte om att höra av sig varje dag. Det handlar inte om att ses varje helg. Jag tror istället det handlar om att man älskar och stöttar varandra. Ni kanske inte hörts på en vecka eller en månad men det borde inte spela någon roll. För ni vet att ni har varandra och att vänskapen rinner inte ut i sanden eller man bryr sig mindre bara för man inte träffats. Det är skönt att ha vänner man kan träffa utan en massa krav. Det är skönt att ha vänner som man känner sig avkopplad med. Min kille lärde mig en sak för ett par veckor sedan. Han sa att alla har brister, även sin vänner. Istället för att klaga borde man kanske acceptera dem. Det var så fruktansvärt sant. Ex, Min ena vän kan jag inte prata känslor med men vi har sjukt kul när vi festar. Ska jag slänga iväg henne för det? Absolut inte. Acceptera varandras brister och då vet ni var ni har varandra. Simpel as that. Vänskap är viktigt och jag är ledsen över att jag tappat kontakten med vissa som betyder mycket för mig. Men det är ansträngande att känna ett tryck på sig att man måste höra av sig. Vänskap borde inte handla om att höra av sig varje dag eller ses varje helg. Det handlar ju om att alltid finnas där för varandra. Jag tror i alla fall jag har de bästa vännerna. Har även fått sådana speciella och varma kompisar nu i gymnasiet. Evigt tacksam över det! Sedan alla som jag lärt känna i Åkeredsskolan, Näsetskolan & Ebba Pettersson skolan... Åh, tänk vilken källa skolan är till alla sina vänner man har.
