Jag har tänkt på hur lätt det är att låtsas vara något som man inte är. Det är bara att le och säga att man är glad så tror omgivningen på det. Man glömmer inte sorgen. Vart man än kollar känns allt tungt & färglöst. Man ler utan att egentligen känna något och så fort man hör något oväntat ljud går hjärtat så snabbt att det känns som att det ska flippa ur. Folk går i raska steg längst avenyn. Det springs in och ut ur butiker. Presenter köps till helgens middagar. Instagram uppdateras och inspobilderna fortsätter att produceras. Samtidigt kollar man på allt detta och inser att för några dagar sedan var jag där också. Stressad och ovetandes av vad livet kan erbjuda. Det är först nu man kollar på och fattar att livet är mycket mer än det där. Leendet som innebär lycka är inte här idag i alla fall.
