<p style="text-align: justify; ">Alltså riktigt, vad händer med världen? I fredags när jag satt på bussen hem så kom en äldre kvinna på bussen. Hon hade packning med sig, var rätt ostabil och säkert ganska obekväm med att åka buss för att hon var lite äldre. Så ramlar en av hennes påsar med saker ner på golvet. Hon kan inte sätta sig på knä och plocka upp sakerna för då skulle hon ramla. Så hon lät påsen ligga där, för hon inte var kapabel till att plocka upp den.</p> <p style="text-align: justify; ">Jag satt inknökad i ett hörn på ett säte och trodde med all säkerhet att någon skulle hjälpa henne att plocka upp sakerna. Tjejen som sitter på ett enkelsäte precis där påsen ramlade kollade bara på händelsen och sedan fortsatte kolla ut genom fönstret. WTF? Jag satt och stampade med foten i marken för jag blev så stressad av situationen, reste sig ingen? Då fick jag nog. Jag bad tjejen bredvid mig flytta på sig och jag gick fram till den äldre damen och hjälpte henne att plocka upp påsen. Hon tackade så mycket och jag satte mig sedan på min plats igen. Varför jag inte reste mig på en sekund vad för att jag var övertygad om att tjejen på enkelsätet hade en gnutta vätt i skallen.</p> <p style="text-align: justify; ">Uch, sånna händelser stör jag mig på. Hur kan man <strong>inte</strong> vilja/orka hjälpa de äldre? Jag tar i de äldres hand när de är rädda för att gå på rulltrappan, jag reser mig upp för de äldre på bussen, hjälper dem om jag märker att det behövs och jag gör detta med mitt goda hjärta. För jag skulle aldrig kunna kolla på en sån händelse utan att röra en fena. Hur kan NÅGON bara blunda för sånna situationer? Ofattbart.</p> <p style="text-align: justify; ">När jag blir äldre hoppas jag att det kommer finns unga och fina människor som ställer upp för mig.</p> <p style="text-align: justify; "> </p>
