Fritidsintressena hamnar åt sidan, vännerna skjuts bort, pojkvännen får lida av saknad och ångesten bara laddas i huvudet. En inbjudning på Facebook, det är fest i helgen. Gud vad roligt... Eller? Jag har NO prov imorgon, matteprovet om tre dagar (och jag har inte ens börjat plugga!!!!), och nej - svenska uppsatsen ska fan vara klar på måndag. Den där festen får man nog tacka nej till. Denna helgen också. Känner någon igen scenariot? Ah, antar att de flesta suttit i en liknande situation. Det jag uppfattar i skolväg nu är att det är väldigt mycket plugg. I gymnasiet kan man inte slappa för att betygen sätts direkt efter varje kurs och det går därmed inte att jobba upp de under de följande åren. Som man kan i grundskolan. Detta tycker många är ångestladdat eftersom att om man failar på ett prov, kan det förstöra hela ens betyg. Man vill ju självklart gå ur gymnasiet med ett kvitto bra betyg att visa upp för släkten. Sedan att ha om man vill komma in på universitetet också för den delen. Det jag vill trycka på här är att plugget inte är allt. Även om man tror det ibland. Jag förstår att man vill ha höga betyg för att komma in på ett bra universitet senare i livet, eller? Till en viss del förstår jag och till en annan del fattar jag det inte. Om det endast finns en skola i hela Sverige som man vill in på och du måste ha ett speciellt betyg - jag förstår varför man kämpar för det då. Dessvärre är det inte många som vet vart man vill ta vägen efter gymnasiet. Alltså pluggar alla röven av sig för att "Det är bra att plugga, då får man valmöjligheter". Så det du säger är alltså att man kämpar/slösar bort sin ungdom/tappar alla vänner - bara för att man vill ha valmöjligheter av ett universitet? Va? Det låter så extremt onödigt. Men om du nu inte har en aning om vilken skola du ska välja i framtiden - Hade du tänkt hitta ditt svar i matte, svenska eller engelskaboken? Jag tror inte på det. Sorry. Jag tror på att man istället ska välja att kolla upp. Det jag vill säga är att skolan inte är allt. Livet är allt. Glädje är allt. Jag lägger inte all min vakna tid på läxor för att jag vet att jag inte kommer bli klokare på det. Jag planerar min tid väl. Gör läxorna i tid. Får hyffsat bra betyg & jag är fortfarande ingen raketforskare. Jag kan ärligt säga att jag är smartare än de flesta i min klass som har A på alla betyg. För deras liv är plugget. Mitt liv är levande. Jag är rikare på livet, kan man väl säga. Så är det verkligen hela världen om du får C på provet? Nej. Men om du istället bara fokuserar på att vara bäst i skolan, kommer det förstöra dig. Men viktigt: Prioritera vad du vill lägga mest tid på i plugget. Det är min guldnyckel i skolan. Vad tror ni om att lägga all sin vakna tid på läxor? Bra? Dåligt? Värt att låta livet dö ut för att få komma in på en skola?
