Jag har fått en massa frågor om träning på de senaste. Jag tänkte skriva av mig lite om min ”träningshistoria” nu. Jag har tränat i hela mitt liv. Levt i en aktiv familj och att sitta still har väl egentligen aldrig varit ett alternativ. Badminton, dans, simning, friidrott och sedan stannade jag vid fotbollen. Fotbollen har vart typ mitt allt sedan två år tillbaka. Då började jag skada mig, bli sjuk och iår bestämde jag mig för att sluta. Intresset låg helt enkelt inte bara vid fotbollen längre. Detta gör att man tappar väldigt mycket, och jag hatar att inte vara bäst… Jag började vara aktiv på gymmet när jag skadade mig, men det har bara hållt 1-2 månader innan jag tröttnat. Ni förstår? Förra året började jag gå upp i vikt, kanske inte jätte mycket, men typ 4 kg. Detta gjorde ju självklart att jag fick extremt mycket ångest. Jag började må dåligt och jag har haft en slags av ätstörning innan så en viktuppgång är inget man vill vara med om. P-pillrerna var väl den största boven i detta sammanhang, för jag har aldrig tidigare vart tjejen som går upp i vikt… Det var frustrerande! Min läkare på UMO sa till mig att det inte var någon fara, att jag inte längre är ungdom utan en vuxen kvinna och ska därför ha gått upp några få kilo. Jag försökte acceptera läget, i flera år, men jag har inte mått bra. Så nu bestämde jag mig för att tappa de där extra kilorna. Saksamma om det är för att jag är en ”vuxen kvinna”. Jag mår inte bra av dem extra kilorna och ska försöka bli av med dem. Vågen betyder heller inte allt när jag känner mig nöjd i min kropp. Nu köpte jag ett nytt gymkort, på ett nytt gym & jag älskar det. Jag har alla förutsättningar i världen för att bli glad i min kropp igen! Varför gå runt och må dålig i sig själv, när man kan göra något åt det? Om man en gång av ätstörningstankar är det lätt att falla tillbaks i samma spår. Men jag ska, som sagt, inte försöka fixcera mig vid vågen – utan istället att jag mår bra i mig själv! Jag känner att inga dieter direkt passar mig. Men eftersom min magsjukdom, minskar jag hela tiden intaget på kolhydrater för att det gör så att jag får väldigt ont i magen. Jag tror detta har hjälpt mig lite, för jag känner mig redan lite mer ”fit”. Har tränat i två veckor och känner lite skillnad i min kropp. Flera har undrat vad jag gjort på gymmet och jag har stått mycket på crosstrainern men samtidigt har jag kört styrka. Mycket fokus ben! Jag minskar inte mina tallrikar med mat, uch, att gå runt hungrig en hel dag är inget jag längre föredrar. Mitt tips: Skippa sötsakerna, bullar/godis/läsk på veckorna, ät regelbunden mat, ät tills du är mätt & försök att gymma 3-4 ggr i veckan. Då tror jag allt kommer bli grymt! Jag tror inte att teorin ”gör gymmet till ditt hem” är någon bra grej, då tappar man lätt allt annat som betyder mycket i livet. Träna för att må bra i dig själv! Kram.
