Vi lever i ett sånt pressat samhälle. Det handlar inte längre om att bara göra sitt bästa, utan nu ska man vara bäst. I alla kategorier. Vara smalast, ha bästa bloggen, vara geniet i skolan och ha snyggaste brännan året om. När man ser hur alla andra är blir det lätt att sätta sina gränser lite högre än vad man klarar av. Ja menar, mästaren hon själv pratar. Ibland kommer jag på mig själv att "Shit, vad håller jag på med? Just nu lägger jag onödigt mycket kraft på något som inte ens gynnar mig". Som när jag fick för mig att träna 7 dagar i veckan. Fick för mig detta fast jag inte hade tid med det. Detta gjorde jag för att jag ville vara bäst inom den kategorin. Det gynnade inte mig ett skit, utan tvärtom. Jag tror att all denna "bäst-hetsen" beror på att vi slutar göra saker som får oss själva att må bra. Istället blir fokus No.1 att vara bättre än henne eller honom. Kanske vi alla borde stanna upp när det är som stressigast eller jobbigast. Tänka: Vem gör jag detta för? Gör jag detta för att bevisa något för mig själv eller för att bevisa att jag är bäst? Skala av ditt liv lite. Gör saker som får dig att må bra. Jämför dig inte så mycket med alla andra för då kommer du att bli en i mängden. Ex: Jag läser en uppsats om mobbning för att bli inspirerad för jag ska också skriva en uppsats om mobbning. Är det inte klassiskt att ens hjärna hamnar i något tillstånd där allt man försöker skriva slutar upp lika dant som i uppsatsen man läste. SÅ blir det om man ständigt jämför sig med andra. Man blir inte EGEN utan man blir någon annan. Tänk om alla bara gjorde det som man blev glad av. Då hade man i alla fall spridit glädje och kunskap.
