Det är något med solnedgångar. De får mig att uppskatta livet på ett extremt härlig sätt. Antar att solnedgångar får mig att känna ro och trygghet. Jag har under de senaste månaderna verkligen fått känna på hur det är att vara ensam och inte hela tiden kunna ringa någon som kan få mig att känna mig trygg. Jag har börjat uppskatta min egna ensamhet, vilket jag aldrig gjort innan. I början var det hela tiden en utmaning att vara ensam, som att jag skulle utsätta mig för det endast för att bli starkare. Nu kan jag njuta av det och längta efter det. Under 2016 har jag verkligen utvecklats till det bättre på många vis. Jag har blivit självständig på ett helt annat sätt, även fast jag var det innan också. Men jag vet att jag alltid kommer klara mig bara jag är frisk och hel. Bara jag har mig själv. Och vet ni vad? Alla jobbiga situationer för något gott med sig. Det är faktiskt något fint med just det.
