<p style="text-align: center; "><em> </em></p> <p style="text-align: center; "><em>”Min bleka kind är svart av smink. Hör hela huset sova tungt. Finns inget jag behöver som är någon annanstans. Jag skulle kunna dö nu, med. kinden mot din hals. Jag reser mig ur våran säng, lämnar dig sovande min vän. Jag smyger över golvet, ser solen stiga upp. I samma stund så vet jag att allting har ett slut” </em>En del av Veronica Maggios låt ”hela huset”. </p> <p style="text-align: center; ">Wow, när jag och Harald lyssnade på den låten första gången sa han bara att jag skulle stänga av den. För den var deprimerande. Jag diggade låten men hade helt glömt av att lyssna på texten. Å han hade helt rätt i det han sa, den är sjukt deprimerande. Jag försöker liksom dagligen övertala mig själv att allt inte alls har ett slut. Så sjunger hon om det i en text, som når ut till tusentals ungdomar. Vet ni vad, jag tror att allt som är menat att vara, är. Ibland kan man slinka ifrån sin kärlek men om man verkligen SKA vara tillsammans, leds man tillbaks på något sätt.</p> <p style="text-align: center; ">Jag tror det är viktigt att tänka så om man lever i ett ungt förhållande. För annars vore det ju fullkompligt meningslöst att hålla ihop? Visst, man pussar ett par grodor innan man hittar sin prins (dvs, man lär sig genom sina grodor vad man vill ha och inte). Men vem går runt och tänker så? Man kan inte gå runt och tänka att ”allt ha ett slut”. För do you know something? Allt går om man vill, vill riktigt mycket.</p> <p style="text-align: center; ">Diss till den låt-texten helt enkelt. Annars gillar jag Maggio, riktigt mycket.</p>
