Söndagskväll. Jag står här i hundparken och tittar på när Selma springer med sina lätta steg. Leker med en pinne. Viftar på svansen. Jag slås ofta av hur lycklig Selma gör mig? Hur hon får mig att uppskatta små saker i vardagen. Hur hon kan få mig att skratta åt någon rolig min hon gör eller när hon charmar en med hur hon rör sig. Min älskade hund. Med så otroligt mycket personlighet. Minns hur jag tvekade innan jag valde att hämta hem henne där i december 2018… Det kändes så galet. Men innerst inne visste jag från början att hon är min. Hon och jag är så menade för varandra. Aldrig, inte ens en sekund, har hon fått mitt liv att kännas jobbigt. Bara bra. Hon sprider så otroligt mycket lycka i mitt och alla andras liv. ❤️
