Dagar som dessa, när det bara öser ner ifrån himlen. Är kallt, ruggigt och jag har på mig riktiga vinterkläder i juni, så känner jag mig orkeslös. Jag börjar tänka på alla problem i hela världen. Det är juni och vädret säger verkligen emot det. Mina tankar säger emot mig själv. Energin är som bortblåst. Ja, vi alla är jävigt trötta på allt tjat om det dåliga vädret, men samtidigt är vi också jävligt trötta på detta väder nu. Så därför kan man bara inte sluta klaga. Jag vill ta på mig en av alla sommarklänningar jag har hemma, locka håret lite sött & ta på mig klackarna. Gå utanför dörren och mötas av fågelkvitter, en varm vind & slippa ständigt spänna kroppen från de iskalla vindarna som gör att jag bokstavligt talat lider. Visst är jag negativ? Uch, jag är en sådan väder-människa att det är helt galet. Det är därför jag älskar att vara utomlands, där finns inga problem. Detta är ett sådant ilandsproblem att jag skäms, men vadfan. Lite kan man väl ändå få klaga? Som tur är ska jag utomlands redan nästa helg för en weekend (bokade igår) samt helgen efter det åker jag bort 8 dagar igen. Men det hade vart fint med lite svensksommar faktiskt.
