<div><strong>Just nu går jag snart in i något grått svart område, för jag börjar bli riktigt deppigt</strong>. Jag är så avundsjuk på alla som åkte utomlands iår, jag vill jag vill jag vill. Men samtidigt gjorde jag ett val att stanna hemma, för det kändes fel att åka. Jag skulle behöva åka ifrån Harald, som är min stora kärlek. Klarar knappt tre veckor utan honom och året skulle faktiskt vara fyllt med smärta. Mina vänner skulle vart kvar det vet jag. Men kärleken skulle den verkligen stannat? Ett år är lång tid och frågan är om man hade klarat det. Fast man vet aldrig hur stark ens kärlek är till varandra förrens man utsätter den för något större hot :).. And really, I don’t want to expose our love. I love him too much. <></div> <div> </div> <div>MEEEN Iaf, man får väl vara avundsjuk även fast man gjorde ett val?… Ångra sig lite i smyg och tänka på bättre tider?… Det känns lite ”fel” att jag inte åkte iväg för att jag ÄLSKAR att resa och efter miami har jag typ insett att det är i USA jag hör hemma. Jag älskar allt där, allt är helt underbart. Jag älskar att prata engelska, det är typ det roligaste som finns och jag vill bara åka iväg och lära mig allting som finns att lära så jag kan prata flytande utan problem. Men tiden är inte slut, snart kommer min tid att vara inne. Mitt mål kommer att vara att söka in till college i USA, vilket delstat vet jag inte men definitvt en solig stat. Bo där i ett år, gå i kurser jag tycker är roliga och leva college livet. Så varför deppar jag egentligen, shit jag har ett helt liv framför mig fullt med planer - man kan göra vad som helst bara man är tillräckligt motiverad.</div> <div> </div> <div>USA är mitt mål, vilket är ditt?</div> <div> </div> <div> </div> <div> </div>
