Ibland är det svårt att uppskatta det man har. Världen är så ytlig och det enda som vi tänker på är om han eller hon tycker si eller tycker så. Jag tar diet coke, för det sägs vara bra. Jag tar den killen, för han sägs vara bra. Jag tränar varje dag och får oroterexi, för det är ju normalt... Hon är smal, varför kan inte jag? Ibland är det svårt att uppskatta det man har när man alltid vill ha mer. Det handlar inte om att göra sitt bästa längre utan om att vara bäst. Kan inte vi alla bara stanna upp och gilla läget ett tag? Kan inte vi alla bara vara nöjda med oss själva, för saksamma om "idealet" är på ett sätt, var på det andra sättet då. Var unik för det behöver vårt samhälle. Jag vill ha tårar, skratt & öppna människor. Trött på stelheten och frågan "hur mår du?" där man automatiskt svarar "bra" bara för att alla skulle stanna upp om man svarade något annat. Dra på dig kepsen bak och fram, ha läppstift i skolan, var homo bi eller heterosexuell. Vi behöver annorlunda och alla behöver inte vara bäst. Det räcker att vara lagom bara man är det på sitt sätt.
