Sitter här i min säng och försöker komma fram till vem jag egentligen är. Det är konstigt hur annorlunda man kan känna sig från dag ett till två. Ena dagen rolig och spontan, andra dagen gnällig och tråkig. Det ÄR jobbigt att ligga i sin säng och ångra ett beteende som man hade bara för några timmar sedan. Men jag är ung och samtidigt dum ibland. Det är svårt att inse att man faktiskt fungerar så. Lite konstigt. Det är svårt att hitta sig själv när man är 17 år och vilsen. Vart ska jag, vart vill jag och hur ska jag komma dit. Personligheten ändras. Kroppen ändras. Humöret ändras fram och tillbaka. Vad finns egentligen kvar av mig? Det känns som att jag bara förändras och förändras. Knappt att jag vet vad jag själv vill längre. Känns som att någonannan styr mig, jag vill ju styra mig själv. Jag vill följa mina drömmar, som jag alltid lovat mig själv att göra. Jag vill bli något mer, än vad jag är just nu. Jag vill inte bara vara den här elin som sitter och bloggar till tommar intet, jag vill bli större. Jag vill synas och jag vill veta att jag göra någon nytta. Jag vill känna mig viktig, som att jag göra någon skillnad. Jag är trött på mig själv, just för att jag sitter och drömmer om ett liv som är SÅ nära mig, men ändå orkar jag inte göra den lilla ansträngningen som behövs. Jag vill förändras. Jag ska ta tag i allt nu, jag ska bli den jag vill bli. Jag ska anstränga mig. Jag vill inte kolla i spegeln och se en tjej som jag inte vill vara. Jag vill vara den som jag drömmer om.
