<p style="text-align: center; "><strong><u><em>Fick en lång fråga, som jag nu delar upp i lite olika frågor. Annars blir svaret så långt! </em></u></strong></p> <p style="text-align: center; "><strong>kan du inte berätta lite om er? hur var det i början? ville ni båda samma sak liksom?</strong></p> <p style="text-align: center; ">Hej på dig, det var helt underbart med oss i början. Våra känslor är dock mycket starkare nu, tror knappt jag var riktigt kär i början. Det kändes bara väldigt bra, så känslorna växte dag för dag. Vi båda ville bli tillsammans när frågan kom på tal. Det kändes väldigt ”rätt” för oss redan ifrån början. Det tog dock 2 månader för oss att lista ut det :p</p> <p style="text-align: center; "><strong>hur var det i början med att ”sova över” och hur var det med familjerna och så?</strong></p> <p style="text-align: center; ">Vi sov inte över i början (första och andra månaden, typ) för mina föräldrar ville veta om det var seriöst. Detta ledde till en del bråk i familjen, för jag ville så gärna sova hos honom. Men sedan när mina föräldrar märkte att Harald var en bra kille, att jag var kär i han och att vi faktiskt höll på att bli tillsammans hade dem inga problem med att vi skulle sova över.</p> <p style="text-align: center; "><strong>hur löste ni att hinna umgås i veckan när ni båda gick i skolan? </strong></p> <p style="text-align: center; ">Jo, det var nästan lättare än nu när han jobbar. Vi bestämde till exempel att vi skulle åka hem tillsammans när båda slutat. Vi sov över och åkte tillsammans till stan på morgonen. Det funkade jätte bra! Sedan kunde man ju plugga tillsammans också, inte för att vi någonsin kunde koncentrera oss på plugget. Haha.</p> <p style="text-align: center; "><strong>hur reagerar du om harald väljer en kväll med sina killkompisar före dig? </strong></p> <p style="text-align: center; ">Jag brukar inte resonera att han väljer sina killkompisar före mig. Utan vi båda vill hinna umgås med våra vänner, dem betyder ju också mycket! Jag tror på att man inte kan släppa sina vänner när man kommit in i ett förhållande. Då blir det aldrig bra! Utan man ska kunna ha egentid också. Jag vill jätte gärna vara med H varje dag, men samtidigt vet jag att det inte är bra för vårt förhållande eller för oss själva. Jag älskar mina vänner och han älskar att hänga med sina killkompisar!</p> <p style="text-align: center; "><strong>tror du att kärlek kan växa fram om man inte fallar pladdask för någon i början? </strong></p> <p style="text-align: center; ">Självklart kan känslor växa ju mer man är med någon. Om man faller ”pladdask” så är det ju inte ens äkta, för man känner ju inte varandra. Även fast jag kände något så fort jag träffade Harald, så var jag inte kär. Dem känslorna växte med tiden!</p> <p style="text-align: center; "><strong>tjaffsar ni ofta? haha ursäkta alla frågor men är så vilsen i allt detta</strong></p> <p style="text-align: center; ">I lagom mängd, det går i perioder. Vi brukar dock lösa det ganska bra genom att reda ut den eventuella irritationen på direkten. Ett råd är att man inte ska försöka haka upp sig på småsaker. Extremt onödigt och tar mycket kraft. Helt lungt med alla frågor – puss!</p> <p style="text-align: center; "> </p>
