Min nya Rosa Bandet brosch. Jag var i affären och tänkte att det var dags att köpa årets "nya" färg ifrån ICA, denna var så fin tycker jag. Men med detta inlägg vill jag egentligen bara berätta om hur jobbig jag tycker denna sjukdom är. Sjukdomen är läskig & tar människors liv, ofta. Min farmor dog av cancer redan i 47 års ålder och även om jag inte hann träffa henne så saknar jag henne. Det är märkligt det där. Men så är det. Får höra om vilken underbar människa hon var och jag tror verkligen att jag hade älskat henne... Det värsta av allt är att sjukdomen även drabbar yngre. Personer som har hela livet framför sig. Min klasskamrat Klara drabbades av cancer förra året. Vi hade precis börjat i samma klass och kände inte varandra alls. Jag fick så ont i hjärtat när jag fick höra om detta som drabbat Klara. Läkare kom till klassrummet och berättade om hennes cancer. Jag kommer ihåg att jag tänkte "händer cancer på riktigt?". Ja, det hade varit något overkligt för mig. Något som inte händer. Men nu har det gått lite över ett år och Klara har gjort sina sista cellgiftsbehandling. Friskförklarad blir man inte på ett tag men jag ser på Klara att hon är en sprudlande 18åring just nu. Vill bara hylla henne här, för att jag tycker hon är så fantastisk. Kommer ihåg innan skolavslutningen då hon för första gången kom till skolan utan sjal runt huvudet. Hon var så vacker och jag var tvungen att krama om henne. Så stark och modig. Jag gillar verkligen Klara. För att hon är så positiv, rolig, utåtrikad och så j*vla stark. Så, vi säger "fuck cancer" och skänker pengar till cancerforskningen.
