Denna dag har varit extremt påfrestande och jobbig. Jag var tvungen att åka till skolan för att lämna in en sak. Sedan åkte jag in till stan för att äta, vilket jag knappt kunnat göra på hela dagen ändå... Sedan fick jag äntligen träffat Harald. Vi var med många barndomsvänner till Harald som också kände Jonathan. Kände att jag inte riktigt hade kraft sedan så min bror hämtade mig och jag fick komma hem. Det var väldigt jobbigt att komma hem "själv" men efter ett tag gick jag och träffade min Malin. Jag vet av erfarenheter att tiden framför kommer inte vara ljus. Den kommer vara mörk. Precis som hela denna vinter/vår har varit. Egentligen orkar jag inte. Kraften har sugits ur mig de senaste månaderna och det hade precis börjat kännas lättare. Men så händer detta också. Men jag ska vara stark för min pojkvän som var en av Jonathans bästavänner, han behöver mig. Fast det är kämpigt finns jag alltid där för honom. Vet inte fan hur jag ska öppna mig här. Känner att det är dags att avsluta detta blogginlägg. Men jag vet att vi kommer klara detta. Vi alla som kände honom kommer det. För han hade inte velat något annat. Styrka Elin. Styrka.
