Jag har sån sjuk ångest, jag hade en chans att förstora mitt liv. Men sket i det. Det senaste halvåret har jag föreställt mig mitt dröm liv, och det har varit att flytta utomlands. Jag hade kontakt med EF under hösten, men bestämde mig för att strunta i det för saker kom i vägen. Drömmen är att leva i Kalifornien, och fick precis reda på att min fina vän Elin har blivit tilldelad en familj där i… Jag blev typ tårögd, så himla glad för hennes skulle men samtidigt så jävla arg på mig själv att jag inte sökte in. Har ju haft en baktanke med det hela, jag åker året jag gått ut gymnasiet. Så det får förbli min räddning. Det är väldigt dyrt att läsa college i USA, men man ska ju leva efter sina drömmar. Har iaf suttit med mamma och pappa nu den senaste halvtimmen och pratat, jag har nog mer ångest än ni förstår, haha… Men faktiskt, hela situationen ändras nu när jag har en pojkvän. Jag får ont i magen om jag inte träffar min pojkvän på en vecka. Ett år? Shit asså. Jag vet vissa som får deras relationer att funka. Men jag skulle lida hela tiden, och det skulle jag inte vilja… Nästan att man skulle avslutat relationen pga att man ska åka. Vilket skulle ta emot något enormt. Men ni som åker, ni är mina förebilder. Fan vad ni är vågade och fantastiska! Så galet avendsjuk, ett år av möjligheter och shit vad ni kommer växa i er själva. Är det någon av mina läsare som ska åka? Och vart i sånna fall? Kul att veta ju. Kram på er
