Tänk er att få se Håkan öppna sitt hjärta, för det var exakt det han gjorde igår. Tårarna sprutade under Brännö Serenad. Olycklig kärlek spred sig under Det är så jag säger det. Jag ville föralltid stå på samma plats, höra samma artist och titta mot himlen under Du är snart där. Igårkväll var något magiskt, 69 000 människor på Ullevi - rekord i publikssiffra. Bortsett från att det var strul med biljetten, jag tappade bort mina vänner under de första 2 timmar och att jag nästan kissade på mig i toakön så är det en kväll jag aldrig kommer att glömma. Haha. Håkan Hellström alltså. Det finns inga ord. Jag älskar honom. Så genuint rolig och fin. "Bara för att jag har skrivit så mycket om kärlek betyder inte det att jag är någon expert, utan jag kan lika lite som er" - H Det är morgon nu. Jag lyssnar på Aprilhimlen med högsta volym och blir nostalgisk, redan nu. Vill tillbaks. Men dags att kicka igång dagen genom att lämna in datorn på service. Trött som ett as fast jag tog taxi hem efter konserten, jag var inte i sinnesstämning för att gå ut och dricka öl. Naj, sängen var jag redo för. Den mest hektiska veckan i mitt liv. Nya tag. Ännu en studentbild. Foto: Mikaela Watsfeldt
