Nu har jag börjat min resa mot att sluta ta antidepressiva, efter 6 år. Jag började ta dom då jag var i en utmattningsdepression 2018. Efter 9 månaders kämpande var det faktiskt det som "räddade" mig. Jag hade inte kunnat ta mig ur den depressionen utan medicin så jag är evigt tacksam mot den. Jag minns hur rädd jag var över att började ta medicin och drog ut på det in i det sista. Men den i kombination av en fantastisk läkare, blev mitt ljus! Jag har sedan något år eller två tänkt sluta med medicinen men det har inte varit rätt i tiden. Jag har mått väldigt bra och har helt enkelt inte sett någon anledning med att sluta med den. Min läkare har även sagt att jag inte ska stressa med att sluta då jag fått så fina resultat. Jag har alltid lidit av mycket ångest (generell ångest) men sedan jag började ta dom, för 6 år sedan, har jag i princip levt ett ångestfritt liv. Men det som får mig att vilja sluta är just det, att jag vill komma närmre den jag egentligen är. Det känns som att jag har byggt upp ett skal inom mig och jag saknar helt enkelt min känslomässiga sida. Den sköra delen av mig själv. Den har gradvis försvunnit med medicinen och jag saknar att vara nära mina känslor. Jag får helt enkelt se hur det går men mitt mål är att kunna vara utan antidepressiva vid årsskiftet. Jag kommer att trappa ner väldigt långsamt så att man slipper biverkningar. Men jag har redan börjat sedan några veckor tillbaks och det har funkat super, vilket känns lovande. Men det kan ju bli att man tar ett steg fram, och två bak. Men det får helt enkelt ta den tiden det tar. Men då jag har pratat om när jag började äta medicinen - tänker jag att det kan vara bra att även prata om denna del, när jag slutar med den. Jag har i perioder trott att jag kommer vilja äta den livet ut men jag känner mig färdig, på något vis. Har någon av er slutat äta antidepressiva? Och hur har det gått? Jag har ätit sertralin.
