Haft en helt underbar semester i Spanien och snart börjar verkligheten igen. En verklighet som egentligen är ganska bra. Men det är nu man ska börja handskas med höstdepressionen och den svidande känslan av att sommaren nu är över och vi har flera månader av kyla framför oss. Eller rättare sagt, jag ska börja handskas med det. Jag blir alltid ångestfylld av hösten. Det är en jobbig period för mig. Inte just för att det blir kallare (det säger man av vana) utan för att rutiner startar igen. Jag vill inte vara personen som blir ledsen av att sommaren är över, inte såhär ledsen i alla fall. Men det är sådan jag är och hittills i mitt liv har jag inte bearbetat de tankarna som varje år flyger i mig, som ett brev på posten. Helt ärligt kan jag inte sätta fingret på just vad det är som tynger ner mig denna årstid. För helt ärligt, jag har inga direkta måsten & egentligen borde allt vara underbart. Men tyvärr känns jag ändå nedtyngd, för snart är hösten här. Det är som att jag drar på mig en sköld och gör mig redo för krig. Det är som att jag gör mig redo för att hemska saker ska hända. Det är så psykiskt ansträngande att veta att ”Jaha, nu kommer jag vara ledsen ett par månader framåt. Sedan kommer det att vända igen.”. För det vänder faktiskt alltid. Jag delar med mig av detta för att jag vet att andra också har dessa tankar när sommaren har nått sitt slut. Andra kan också vara ledsna. Det handlar inte om att mitt liv suger, för det gör det verkligen inte. Mitt liv är i många vinklar jätte bra. Men det handlar om mig själv, det är ett hinder i mig själv. Jag är inte just nu i stadiet där jag vet vad jag ska göra åt dessa ångestfyllda tankar, men jag vill dela med mig till er om hur man tar sig förbi det. Men först måste jag komma förbi det själv. I alla fall en bit. Men till er, håll ut. Tänk positivt. Det är väl det man brukar höra ifrån folk i sin omgivning. Det blir bättre snart.
