<div><strong>Dagen vi flyttar ut till landet ändrades till torsdag istället för imorgon.</strong> Lyckligtvis, för nu kan jag gå på min fina väns tjejmiddag. Att äta gott, vara med härligt folk och skratta (som man alltid gör med de underbaringarna!) är guldvärt. Guldvärt. Så jag är riktigt glad just nu, jag menar, varför inte? Allt i mitt liv stämmer så bra in just nu. Dock så har jag pms och det förstör mitt temperament åt helvete. Ena sekunden glad, andra sekunden snäser åt allt. Gillar ej mig själv när jag är så där… ”Man ska vara den person som man vill möta” Så true. Ska börja tänka så oftare.</div> <div><strong> </strong></div> <div><strong>Och om ni känner er deppiga för det regnar så tycker jag att ni ska sätta på Notting Hill</strong>. Världens bästa film. Det var den första engelska filmen pappa visade för mig och jag fastnade redan då (kanske var 10 år?), kollade den flera gånger i veckan, för den är var så mysig. Men det har faktiskt blivit att jag inte kollat på den på flera år, för jag trodde jag hade tröttnat, tråkigt nog. Men satte iaf på den förra gången jag var på landet och jag grät så mycket. Det var så längesedan jag såg den… Jag grät och kunde inte sluta le och jag kom plötsligt på varför jag älskar den så mycket igen. Filmen ger mig glädje, lycka och ljus i mörkret. Kärlek är så jävla fint! Jag älskar att vara kär. Jag har världens bästa pojkvän och jag vet att jag inte behöver skriva det här inför alla, men jag älskar han så mycket så jag kan inte hålla mig ifrån att skriva det.</div> <div> </div> <div>Kärlek kanske är hopplöst ena sekunden, men kärleken drar samtidigt ihop ditt liv till något riktigt bra. Något fint. Och javet, kärlek i ung ålder kanske inte håller förevigt, men jag kan inte tänka mig ett liv utan min prins.. För jag lever i en liten bubbla, som kanske går sönder eller kanske inte.</div> <div> </div> <div> </div>
