En sak jag har börjat störa mig på helt galet mycket är alla fake-människor inom bloggvärlden (eller okej har stört mig ett sjukt tag nu men inte orkat ta upp de här). De som njuter av varje sekund av sitt liv (enligt sin blogg), och inte klarar av att klämma ur sig något negativt för att dem vill ”sprida glädje”. Jag orkar inte med det längre, jag bokstavligt talat spyr på det. Alla är människor och även fast jag inte är någon pro-blogger så kan jag konstatera att det är OKEJ att vara deppig ibland. Men sure, visst är det härligt att vara lycklig och visst är det underbart att se härliga blogginlägg om det. MEN, till en viss gräns. Det är så inåthelskotta irriterande när en happy-bloggare är lycklig över att gå upp 5 på morgonen och blogga – 365 dagar om året. Jag FATTAR inte varför man bloggar om man inte är äkta, slöseri med tid. Sen fattar ju jag att man får mycket hate kommentarer så fort man är deppig, men vadfan spelar det för roll i det stora hela? Med ärlighet kommer du längst. Man kanske inte vill öppna sig helt inför en blogg, men strunta då i att säga hur du mår istället för att säga att du mår bra. Come on…
