”Ibland undrar jag hur det blir när man blir gammal och har varit gift i 20 år, är man fortfarande lika kär då? Kommer man somna tätt intill varandra och njuta av varandras lukt eller vänder man bara ryggen till och säger god natt utan ens en puss? Blir kärleken så… tråkig?” Ibland, när jag har mycket tankar slingrande i huvudet, som jag inte kan skriva ut i bloggen, skriver jag en dagbok. Detta är utdraget ur ett dokument jag skrev förra året. Dokumentet är långt och jag tog inte med allt såklart, men samtidigt, stämmer detta? Jag är rädd. Jag tänker göra allt i min makt för att aldrig falla dit. När jag blir stor ska jag aldrig vara gift och halvkär, utan den personen jag gifter mig med ska jag vara galet förälskad i, varje dag. Men vem känner inte så? Kanske gifter man sig med vad som visar sig vara fel person – men varför ska man då leva kvar i det förhållandet? Om kärleken inte stämmer, så stämmer inget annat heller. Nej. Jag. Har. Bestämt. Mig. Jag vägrar att bli den svenniga morsan, med ruttet kärleksliv och tråkig klädsmak. Allt från mig. /Nu ska jag somna bredvid den man som jag är galet förälskad i, varje dag.
