Ni kanske inte har missat att jag funderar på att skaffa hund. Det är som att jag är besatt. Det är det enda jag tänker på. Många av mina vänner tror att detta kommer ifrån ingenstans men så är det faktiskt inte. Jag har drömt om hund i hela mitt liv men pga. olika omständigheter kunde vi inte ha en hund när jag bodde hemma. Tro mig, jag tjatade hål i huvudet på mina föräldrar så tillslut gav jag upp. Mitt liv har vart otroligt spontant och impulsivt de senaste 3 åren. Jag har jobbat väldigt mycket, dragit på spontana resor, festat och haft kul. Jag har alltid vetat att jag en dag ska skaffa hund, men då var det inget jag skulle vilja prioritera. Men i somras i samband med min utmattning och sjukskrivning så föddes tanken i liv igen. Jag fick en otroligt stark känsla av att jag vill ha en liten krabat som alltid finns där vid min sida. Det kanske låter löjligt, jag vet inte. Jag är mest sugen på en hund som har pudel i sig. Älskar teddy känslan. Ja smäller av så söta dessa är! Jag vill ha en liten hund. Dessa ovan är ju valpar. Men tycker färgen på dessa är så vacker. Mina prioriteringar har förändrats den senaste tiden. Jag är ju fortfarande deltidssjukskriven och är faktiskt en bra bit ifrån "frisk". Jag blir trött väldigt lätt, har nära till stark ångest och har dagar där jag inte orkar ett skit. Då snackar vi sängliggandes och det känns som att jag inte kan få upp mina ögon. Men jag har också bra dagar och det är den stora skillnaden ifrån tidigare. Det finns stunder där jag känner lycka. Det finns stunder jag känner ork. Men när man upplevt en utmattning så förändras ens prioriteringar något enormt. Man är beredd att göra exakt vad som helst för att aldrig hamna där igen. Jag vill inte utsätta min kropp för vissa saker längre. Jag är bunden till mina rutiner och vet att de är grunden till mitt friska välmående. Att gå ut och festa varje helg, dra på spontanresor och jobba dygnet runt är ingenting jag vill göra längre. Jag kommer alltid att fokusera mycket på jobb men det finns olika sätt att nå framgång. Att jobba som jag gjort innan är inget som fungerat för mig. Många tror jag är i en period just nu där en hund passar väldigt bra in men att jag snart kommer bli frisk igen och då kommer jag inte vilja prioritera en hund längre. Grejen är den att jag aldrig vill tillbaks till det livet jag levde innan utmattningen. Hunden kanske blir en ständig påminnelse för mig att det tidigare livet inte var något för mig ändå? Mina närmsta vänner tycker att jag ska vänta med hund. Jag vet att ni tänker på mitt bästa men jag är också övertygad om att jag kommer fixa detta. Jag ser på det såhär - hela ens liv handlar om prioriteringar. Jag vill prioritera bort saker, för att kunna ha en hund. Jag älskar djur, jag älskar den kärlek man får av ett djur. Men jag var ju tvungen att fråga er på Instagram om råd. Har fått frågan om jag vill dela med mig av alla tips jag fått så här kommer några. Kunde inte ta med alla tyvärr. Blev så berörd av meddelandet till vänster. För lite så är det med mig också. Jag har inte tänkt att jag ska skaffa hund inom de närmsta åren, men det händer något med en när man är där på botten. Haha jag orkar inte att jag skrivit ett helt inlägg om hundar nu... Men jag kan som sagt inte sluta tänka på det. Om jag skaffar hund (vågar inte säga högt att jag ska ännu) kommer jag göra det till våren. Då har jag hela sommaren och semestern till att vara med valpen 24/7. Jag känner mest att fördelarna väger över. Att ha hund kräver planering och det är ju det man får lära sig. Varför skulle det vara så konstigt om jag skaffade hund ändå? Känner mest att JAG fixar detta. Om du fixar det. Tack till alla underbara människor som delat med sig på DM till mig. Puss puss puss!
