Shit, jag saknar Harald så mycket. Det gör ont i mitt hjärta. Han jobbar och jag är upptagen med annat, vi går om varandra och det suger. Han ska förresten åka till Asien. I 3 (!!!!!!) månader. Han är inte hemma på min födelsedag och jag kommer må dålig i 3 månader. F*n. Kärlek är det mest maktfulla i hela världen. Kan dra hjärtat åt vilket håll som helst. Men jag vill att han ska åka, intalar jag mig själv. Man ska ju inte begränsa varandra, intalar jag mig själv. Men bara tanken på att vara utan han i 3 månader... Mår illa. Frågade mamma hur jag ska klara av den perioden. Hon sa "Elin vi kommer fixa det". Skönt, att någon är där och stöttar mig. Älskade mamma. Någon annan KÄR människa som råkat ut för ofrivilligt distansförhållande? Skriv... Hur är det... Står man ut?... Blir det lättare är det låter?... De 3 månaderna har jag bestämt att gå snabbt i alla fall. Ska ut och dansa mycket. Satsa på min "karriär" och bara köra fokus Elin. Men sportlovet åker jag och familjen på någon weekend skidresa. I mars/april åker jag till London med skolan. En vecka efter jag kommer hem ifrån London drar familjen till New York och Miami. Sedan är det studentider och Harald har kommit hem för längesedan. Haha! SHIT, längtar tills våren. Då är hans långa resa över. Mina resor kommer och jag tar den där jäkla studenten <3. Säger godnatt med det. PUSS!
