Pluggat ett tag nu och känner att jag har hyffsat koll, därför unnar jag er ett blogg inlägg. Härliga jag. Har lyssnat om Jacksons 5 låt I want you back typ hundra gånger nu, får mig att vilja hoppa omkring här i rummet och fira livet. Herre gud, en positivt sak i mitt liv är att jag kan glädjas åt små saker iaf. Jag kan bli överlycklig över saker som kan ses så obetydelsefulla ut i vissas ögon. Idag fick jag ett sådant sjukt skrattanfall utav en kille som spelade fotboll på heden. Gjorde helt klart min dag & jag var den enda som skrattade åt det. Jag kan bli överlycklig över att ett speciellt program går på tvn, att träffa en kompis på stan en eftermiddag, att få ett oväntat sms av min pojkvän. Det kan vara sånna självklara saker. Men efter att jag slutat ta allt förgivet så kan små saker bli överdrivet roligt helt plötsligt. Varför ta livet för givet? Saker kan förändras så snabbt om man bara bryter någon liten rutin, ta vara på stunderna som finns och passa på att vara glad när du är det. Livet är oförutsägbart, du vet aldrig vad som väntar bakom det dolda hörnet. Har gått i skolan med feber hela dagen, vilket kändes virrigt. Fick strunta i Naturen och ta mitt pick pack och åka hem. Likasåväl. La mig vid tvn och somnade, vaknade upp av solens ljus rakt in i mina ögon. Illamåendet var också min överraskning när jag vaknade. Men en mild sådan. Bara äcklas utav allt med mat. Vet inte vad det beror på. Kanske smyger sig sjukdomen på mig sakta men säkert… Dagen hade iaf sina fina stunder, i solen på heden. Älskar vädret, dock frös jag med febern i kroppen och de andra svettades. Vad är bäst då? Frysa eller svettas? Vet inte, något däremellan….
