Jag har kommit till ett stadie i mitt liv där jag vill utvecklas. Det känns som att jag står och trampar och har tusen tankar och idéer i mitt huvud. Jag har så mycket inspiration inom mig som jag inte riktigt känner att jag får utlopp för. Det gör mig rastlös. När jag vaknade upp imorse kände jag ingen mening med att ens gå upp ur sängen, på den nivån är det. Att all inspiration inom mig gör mig oinspirerad. Det positiva med detta är att jag faktiskt vill komma någonstans. Jag vill komma längre. Jag ska bara komma på ett sätt för mig att göra mina tankar och idéer till verklighet. Men jag är otålig, jag vill att det ska hända något NU.
