Det var längesedan vi snackade nu! Jag har saknat er, det har jag verkligen. Ni är så otroligt varma och fina. Denna sommar har vart tuff men jag vägrar tänka att den inte förde något gott med sig. För jag har lärt känna mig själv på ett helt nytt plan. Jag har en lång väg att gå men att lära sig "styra" sina tankar kommer att vara min vändpunkt. Att sluta lyssna på rösten i mitt huvud som säger att jag inte fixar någonting. För jo, jag fixar exakt det jag vill fixa. Jag vet att jag kommer kunna ta mig ur min panikångest. Den riktiga utmaningen kommer sedan bli att hitta balansen i livet så jag slipper hamna här igen. Ingenting, absolut ingenting, är värt att hamna här för. När jag mått dåligt så har jag fått nya perspektiv på livet. Jag har förändrats denna sommar. Jag har tänkt mycket på vad som egentligen spelar någon roll. Hur oväsentligt mycket är som jag tidigare lagt otroligt mycket energi och kraft på. En läsare skrev något till mig jag måste lägga in här. Dessa ord nedan är helt otroliga. Tack för dem! "Du kommer bara bli starkare från denna dag. Allt du går igenom gör dig mer vis, även om du känner du helt lost just nu. Det kommer bli lättare, du kommer komma igenom det och du kommer må bättre än du någonsin gjort förut. Såhär tänkte jag när jag var på botten: Tänk att du skalat bort alla lager av dig själv som du samlat på dig under åren, bra som dåliga, och nu bara har kärnan kvar. Ditt sanna jag. Vad vill du plocka på? Vilka skal vill DU ha? Och så bygger du upp dig själv igen, lite åt gången, med alla de fina egenskaper du någonsin önskat. Och om det kommer upp något på vägen, som att älta eller ha ångest, så applicerar du inte det som ett skal eftersom det inte är någonting du ÄR, utan något du KÄNNER just nu. Känslor är flyktiga, och de ska inte du byggas upp av utan lära dig känna och hantera." Wow. Hur fint är inte detta? Jag har läst mycket om "EGOT" och "JAGET". Hur vi definierar oss med våra tankar - vilket är helt fel. Som hon skriver här ovan, vi är inte vad vi känner. Bara för jag haft en riktig skitsommar och mått piss, definierar inte det mig. Sommaren börjar lida mot sitt slut och snart ska jag återvända till Stockholm igen. Det känns lite sorgligt och jobbigt såklart. Men jag är också förväntansfull på hur denna höst kommer bli. Jag tycker det är coolt hur man som person som utvecklas så mycket på så kort tid, bara genom att lära sig styra sina tankar. Hur negativt kan bli positivt. Hur allt sitter i ens egna huvud. Hur man kan lära sig hantera jobbiga situationer etc. Kramar på er - för nu ska jag ut på min dagliga springrunda här på landet!
