Jag ligger här i min säng, alldeles för trött. Jag har inte pluggat på hela dagen så därför börjar jag nu. Bättre sent än aldrig, eller hur. Vi ska ha gäster här, eller rättare sagt 15 personer, som kommer snart. Jobbigt att behöva vara trevlig när man egentligen vill gråta i kudden. Saknar Harald, så himla mycket. Denna vecka har jag mått bra av saknaden, men idag är den inget annat än plågande. Jag vill spola fram tiden tills vi ses på flygplatsen igen, återförenade. Åh, hjärtat gör ont. Önskar er en fin lördagskväll i alla fall. Jag hade velat ha körkort nu, för då hade jag tagit bilen och kört runt med hög musik. Fan vad härligt! Kram
