Igår när jag kom till Lund, först vid 21.40 då tåget var försenat med 1 h, så kom jag in till en lägenhet där en underbar middag var uppdukad. Min fina kille, så otroligt omtänksam! Det blev kyckling med morot, palsternacka, hasselnötter toppat med granatäpple. Mums, jag älskar att Harald är så duktig på att laga mat. Vi kompletterar varandra på den punkten haha ;) Jag vill dock lära mig att laga mat. Resten av kvällen satt vi bara och pratade, utan någon tv eller musik. Det var härligt att bara låta samtalen skena iväg och få vara nära varandra igen. Det är tufft med distans men så fort man ses igen är det värt det. Sedan hände något obehagligt då jag skulle gå till toaletten och borsta tänderna, jag kände att jag skulle svimma. Jag fick exakt samma känsla i kroppen som när jag svimmade på galan i Stockholm (ni kan läsa inlägget här). Tappade känseln i kroppen, synen försvann, jag slutade höra röster och jag blev illamående. Nu la jag mig dock direkt ner på marken men det slutade inte. Jag var helt borta men blev aldrig medvetslös som tur var (tror det var för att jag la mig på marken)... Tillslut började kallsvettningen och då spydde jag. Sedan kunde jag resa mig upp igen, Harald hjälpte mig till sängen och sedan somnade jag snabbt. Hela denna dag har jag vart SÅ svag, knappt kunna röra mig utan att bli svimfärdig. Lyckades ta mig ut på en kort promenad förut men när vi var i mataffären kände jag bara att om vi är kvar här mycket längre så kommer jag svimma igen. Som tur var klarade jag mig... Tycker det är så otroligt obehagligt då jag aldrig tidigare i mitt liv svimmat, men nu gjort det 2 gånger på 2 månader. Vad tror ni det kan vara? Är ju ganska orolig över sjukdomar osv så funderar på att kolla upp detta igen, var ju på sjukhus sist då det var en liten allvarligare svimning men känns konstigt att det kommer igen. Måste fråga, har detta hänt någon av er? Att det kommer regelbundet ifrån ingenstans? Ska man verkligen vara helt slut dagen efter också?
