Min sommar 2017 i ord | Elin Skoglunds blogg

Klockan är 20:24 och jag sitter i mitt kök. Det är måndag, augusti och kallt utomhus. Min semester och sommar har lidit mot sitt slut och imorgon börjar jag jobba igen. Jag vet att jag verkligen längtade efter denna semester i juni, det blev lite för mycket där i slutet. Jag var trött. Min vår innebar mycket jobb, en flytt till Stockholm, resor, starka känslor privat och en förlust av min mormor. Men samtidigt hittade jag mig själv under den där våren. Jag lärde mig att leva ensam, älskade mitt jobb och fick se världen. Min mormor kommer jag alltid att sakna och jag är evigt tacksam över att jag fick ha henne i mitt liv så länge som jag fick.

Sedan kom sommaren. Min sommar 2017 som på något sätt förvandlade livet till en blomstrande kärlekshistoria. Jag åkte till Biarritz och lärde mig surfa tillsammans med Gertrude. Vi skrattade så mycket den veckan. Åt grillande paninis, drack bubbel på stranden, ramlade några hundra gånger på surfbrädan och på kvällarna åt vi färska skaldjur och pratade om livet. Sista kvällen, midsommarafton, så hängde vi i en lägenhet och drack gt:s med tre killar från Paris. Han ena var halvsvensk men kunde inte ett ord svenska. Han hade de brunaste ögonen jag någonsin sätt och hans händer var så vackra. På natten gick vi längst stranden tillsammans och han släppte aldrig min hand. När jag tog flyget dagen efter var jag helt tom. Fanns kärlek vid första ögonkastet verkligen på riktigt? Han smsade mig och sa att jag måste åka till Paris.

Tre dagar senare satt jag på en uteservering i Göteborg med min vänner och jag skrev att han borde komma till mig i Stockholm i helgen. Så som man skriver, när man saknar någon. Grejen var den att han 15 minuter senare bokade en flygbiljett till mig och sedan var det vi hela helgen. Det var så fint att det hela tiden var så äkta. Att det aldrig fanns några spel och att allt var så enkelt.

Jag jobbade min sista vecka och sedan åkte jag till Båstad och gick på festival i 3 dagar, med mina bästa bloggkollegor. Det var sol och vi sjöng med till Veronica Maggio. Somnade med kläderna på och skrattade så vi grät dagen efter.

Jag tog tåget till landet direkt efter och spenderade 9 dagar där. Gick långa promenader varje dag, solade bakom huset där det alltid var vindstilla och åt grillat på kvällarna. Klara kom och hälsade på ett dygn och vi drack rödvin och lyssnade musik hela natten. Sedan saknade jag honom så jag bokade en svindyr flygbiljett till Paris. Men det fick det vara värt.

Jag var i Paris i 5 dagar och vi hyrde vespa. Han tog mig till de finaste ställena och vi drack rosé-vin under vita parasoll. Drack kaffe i mysiga trädgårdar, bodde på ett gulligt hotell och kysstes under eiffeltornet. Jag vet, det låter som en klyschig kärleksfilm och det kanske det var. Men jag hade gjort vad som helst för att spola tillbaks tiden till exakt det. Han fick mig att inse vad kärlek var igen. Jag hade glömt, hur det känns att bli behandlad med respekt och bara att få krama honom fick det att pirra i mig.

Mitt i all lycka blir min morfar sjuk. Riktigt sjuk. Och kanske brast det lite i mig. För tanken av att han försvinner, får mig att bli otroligt ledsen. Jag har inte ens hunnit bearbeta att min mormor har gått bort ännu. Jag vill bara att allt ska vara lite bra, lite längre. Jag vill att min morfar ska skratta och vara glad igen. Jag kommer fortsätta på att hoppas att allt kommer vända, att han kommer bli bra igen. Jag vill hålla hoppet uppe.

Jag åkte till landet igen och det regnade varje dag. Jag och Jossan ringde varandra och hittade två sista minuten biljetter till Palma, tre dagar senare. Innan hann vi bocka av en Håkan Hellström konsert och två stökiga utgångar i Göteborg. Vi tog ett plan bakfulla till Palma och kom fram till Klara och Eric vid midnatt. Vi blev serverade chark och 35 graders värme. Under veckan drack vi aperols, badade i kristallklart vatten, svettas av värmeböljan och levde i en bubbla. Vi drömde om framtiden och om hur vi vill att allt ska bli. Och det slog mig att till hösten så kommer Jossan till Stockholm och bara tanken av att ha nästan hela min familj samlad där, gör mig lycklig.

Sommaren 2017. Det kommer nog ta mig ett tag att bearbeta dig. Klockan blev 21:40 och det tog mig över en timme att skriva denna text. Det finaste med denna sommar var att jag redan innan den började, bestämde mig för att vara spontan. Jag valde att följa mitt hjärta och bara sluta tänka så jäkla mycket. Bara flyta med lite. Man är ju bra på att romantisera saker men denna sommar var på något sätt äkta. Jag har inte mått bra varje sekund utan jag har vart nere över saker jag inte nämnt i denna text också, men har valt att sätta locket på.

Det enda viktigt att ta med sig ur denna sommar, är alla minnen och personer som fortfarande gör en lycklig. Och han där killen från Paris, han gör mig lycklig.