Jag hade en helt fantastisk dag igår som ni ser ifrån bilderna. Jag åkte till Göteborg redan i måndags och hela veckan har egentligen gått ut på att hänga med familjen och förbereda inför Olivias student. Min lilla (eller nu stora) skrutt har alltså gått ut med toppbetyg ifrån Göteborgs Högre Samskola. Det jag är mest stolt över är hur mycket hon har vuxit som människa under dessa år och jag vet att hon kommer ta sig exakt dit hon vill. Jag var så otroligt lycklig över att Max var med också. Han åkte ifrån Stockholm med bilen i onsdags och jag älskar hur han och min familj klickar så bra. Han är verkligen min skatt och jag är så glad över att det just är han och jag. Sedan kom även mina två nära vänner Klara och Carro till mottagningen, de är som extra systrar åt Olivia. Vi hade så himla roligt och drack vin ihop hela kvällen. Det är fantastiskt att ta med Selma till Göteborg för hon är verkligen sitt lyckligaste jag där. Vilket också känns lite jobbigt, att jag inte alltid kan ge henne det fria l ivet. Där hon får springa fritt och leka av sig hela dagarna. Men som tur är så kommer vi vara med familjen på Västkusten mycket i sommar. Men vill också berätta en otroligt hemsk sak som hände igår. Selma är väldigt lydig men hon klarar inte av när familjen splittras. Den enda gången hon rymt innan var när mamma & pappa gick ut på en promenad på landet. Helt plötsligt kutar hon iväg och sedan kommer mamma tillbaks med henne i famnen. Igår hände en liknande situation men mycket allvarligare. Min bror och pappa skulle ta bilen till affären. Jag satt med henne i mitt knä på altanen, för jag var ändå lite ärrad ifrån situationen i påskas. Men allt var lugnt så tillslut släppte jag henne, vi går runt i trädgården ett tag och grejar. Sen, helt plötsligt, kutar hon iväg. Jag skriker efter henne men jag har ingen aning om vart hon sprang. Sedan hör jag ett KAOS nere i bilrondellen och pappa står med bilen mitt i rondellen och skriker. Då hade Selma sprungit efter bilen och det var verkligen en fruktansvärd situation, för igår hade hon kunnat dö. Det sitter fortfarande väldigt djupt i mig och jag kommer nog aldrig våga ha henne löst igen. För oavsett hur lydig hon är så vill hon alltid samla in flocken om någon åker iväg. Fruktansvärt. Är era hundra likadana? Att de vill "jaga" tillbaks familjen? Jag har definitivt lärt mig en läxa och det är att Selma inte går att lita på när det gäller allt. Tråkigt att det ska vara så men hon är fortfarande ung. Men jag tror denna situation verkligen ärrat mig för jag kommer aldrig förlåta mig själv om jag har henne lös igen och något händer. Var bara tvungen att skriva av mig lite för jag är fortfarande gråtig över den sitationen. Men annars så var dagen helt fantastisk. <3
