25 år Nästa år, i januari, fyller jag 25 år och jag har verkligen sett framemot den åldern i hela mitt liv känns det som. Jag tror det började med att jag hörde att hjärnan är 100% utvecklad vid 25 års ålder. Jag hade det som målbild när jag hade väldigt mycket ångest. Att då kommer allt kännas lättare. Tro det eller ej så gör det faktiskt det. Huvudet känns lättare ju äldre man blir, för man kan hantera sina känslor bättre. Man är lite mer rationell. Jag har haft tusen mål jag ska ha uppnått tills jag är 25 år men som jag sa, man mognar. Man inser att allt inte handlar om karriär och pengar. Men mycket har faktiskt hänt automatiskt genom att tiden har gått och jag började jobba vid en tidig ålder. Jag känner mig otroligt nöjd med min tillvaro just nu och mitt bolag har fått en rivstart. Jag upplever ingen stress i mitt jobb utan allt rullar på och mitt jobb gör mig lycklig. Jag har aldrig haft en tanke på att bli en ung mamma, utan åren framför mig nu kommer att handla om att ta hand om mitt & Max förhållande. Låta oss upptäcka världen ihop och skapa ett liv som vi trivs i. Helt ärligt, så är jag väldigt osugen på att skaffa barn i dagsläget. Jag vet inte vad det är med mig för tidigare så har jag verkligen LÄNGTAT till kids. Men tror det beror på att jag har Selma som själv är som ett barn. Bästa preventivmedlet är att skaffa hundvalp ;) 28 år Min dröm är att i denna ålder ha ett litet sommarhus ute i Skärgården och en lägenhet i Spanien. Jag vill spendera mina vintrar i värmen. Och sedan ha en liten stuga att kunna åka ut till under helgerna här i Stockholm. För ja, vi kommer nog bli kvar här i Stockholm. Jag har alltid sett framför mig att flytta tillbaks till Göteborg när jag blir äldre men har verkligen börjat föreställa mig ett liv i Stockholm nu. Såklart tråkigt att inte ha sin familj i samma stad dock. När jag är 28 år ser jag framför mig att vi, jag och Max, är gravida. Det känns så sjukt att skriva det? Men min mamma fick min bror när hon var 28 år och mig när hon var 30 år. Jag kommer att ta ut min hormonspiral då, för då har den suttit inne i 4-5 år. Jag hoppas att jag känner mig redo för att bli en mamma då, men det är ju såklart svårt att svara på nu. Men jag tror att allt handlar om att man måste ställa in sig på det lite. För kommer man någonsin känna sig helt redo? 30 år Jag vet inte varför men jag får ångest bara av tanken på att bli över 30 år? Det känns väldigt långt borta och lite som att man betat av många roliga moment i livet här? Dock så fyller ju min pojkvän 30 år nästa sommar så här kommer han att vara 35 år. Och han är ju en väldigt glad (snart) 30 åring hehe. Men här ser jag framför mig att man har det ännu bättre ekonomiskt så att man kan göra lite vad man vill. Resa mycket, bygga ett hus och bara ha det riktigt gött. Sedan kanske gifta sig... Jag tror de närmsta 5 åren kommer blir helt fantastiska i mitt liv och ser framemot att dela min framtid med Max! Och Selma! <3 Drömmer om att bygga ett hus med fönster som möter skogen.
