Imorse vaknade jag och såg att Selma inte kunde hålla sitt ena öga öppet. Jag förstod direkt att det var något som inte stod rätt till. FirstVet rådde mig till att åka in akut med henne. På toppen av detta skulle vår taxi till Arlanda gå vid 13 och jag hade inte ens packat klart. PANIK! Varför händer sånt här alltid när man ska bort. Men jag sköljde Selmas öga med vatten som jag fick som råd av veterinären. Sedan åkte vi till djurakuten. Väl på plats när vi fick träffa en veterinär såg Selmas öga bra ut. Jag tittade på henne och ba ”herregud hon är ju helt bra igen?!” och veterinären höll med. Så förmodligen hade hon bara sovit med något som skavt i ögat och det hade lyckats komma ut när jag sköljde med så mycket vatten. Men tydligen kan dessa symtom vara tecken på en hornhinneskada som kan leda till att hunden blir blind. Tack gode gud att Selma och jag fick åka hem snabbt igen❤️ När taxin åkte ut mot Arlanda hade jag andan i halsen. Ångesten kröp i kroppen. Min kille försökte lugna ner mig och säga att allt är bra nu. Selma mår bra och har världens bästa passare som kommer ta hand om henne. Men jag får extrem separationsångest när jag åker från Selma. Det är verkligen det absolut jobbigaste med att ha hund😢 Det blev givetvis extra jobbigt när vi hade haft en turbulent start på dagen. Men hon mår bra och mina föräldrar ska passa henne över helgen och sedan Ebba & Jakob, som hon älskar <3 Och herregud. Har jag ens sagt att vi ska till Maldiverna? Känns så overkligt men det ska bli helt fantastiskt. Nu ska jag bara pusta ut lite. Lovar massa härliga inlägg från när vi är framme.
