personligt inlägg | Elin Skoglunds blogg

Jag vet inte varför jag har tryckt ifrån mig bloggen så mycket på senaste. Kanske för att jag gillar att vara ärlig här, men det är smärtsamt för mig att ens skriva ut orden som jag vill skriva ut. Kanske för att det är privat, men jag är ju privat här. Det är ju den jag är. Frågar mig själv om det är värt det. Att blotta hur man mår, för er. Om ni verkligen vill läsa... Men om jag inte kan få vara mig själv här, då tappar jag motivationen.

Så jag tänkte berätta lite hur jag egentligen mår. Oftast bra men jag är en person som tänker väldigt mycket. För mycket. Jag kan förstora saker, det är jag medveten om. Något som jag nämnt i bloggen flera gånger är ångest. För det är så vanligt och jag lider av det. Det är väl inte många som vet om det för jag gillar inte att prata om det. Då blir det så verkligt, och mitt hjärta börjar klappa hårdare bara jag skriver om det. Jag är en glad människa - och varför skulle någon kunna se igenom en. Det går inte. Det är därför smärta i själen är så jobbig, för den är dold för omgivningen.

Ångesten kan komma ifrån tomma intet (ofta när jag är själv), jag brukar inte vilja reflektera varför det kommer. Det brukar göra så ont. Men det man borde göra är väl att hitta någon som faktiskt kan frågan en varför och ge en tips på hur man förminskar det man precis förstorat.

Ångesten kommer ofta på kvällarna. I samband med att jag ska sova. Jag har haft sömnproblem i många år som kommer och går och det är nog där problemet har lagt sig. Jag kan sitta vaken ibland och vara rädd över att lägga mig. För tiden emellan att man lägger sig tills man somnar är läskig. Jag tycker det är hemskt att ens skriva om det. För nu vet jag att ikväll kommer jag inte kunna somna, för jag har suttit och reflekterat detta just nu. Eller så inbillar jag mig att jag inte kommer kunna somna.

Ibland känner jag mig svag på grund av detta, det är ofta det som gör mig svag. Känslosam och lättirriterad. Mitt mål under 2015 är att ta tag i detta problem jag har. Det har även lett till andra slag av ångest också. Som lätt hypokondri. Jag är rädd över att bli sjuk, just nu är magsjuka min värsta mardröm. Ibland på kvällarna när jag kan få lite ångest så tänker jag på Asien resan och att jag kommer bli magsjuk då. Då vill jag inte åka längre. Kan börja gråta. Men nästa morgon är tankarna borta. Det är så jäkla frustrerande. Allt vänder alltid under natten. Det är därför jag aldrig orkar ta tag i det. För det "går ju över"... Eller inte.

Jag ville skriva detta för att jag vet att det är vanligt. Eller jag vet ingenting men varför skulle det inte vara vanligt? Smärta i själen är ångest. Det är en dold smärta som vi ofta skjuter åt sidan. Det kan drabba vem som helst. När som helst. Och alla är värda att må 100 % bra. Vi måste bara ta oss i kragen och kämpa oss dit. Det går väl inte på en dag, men mitt mål är att kunna ha kontroll på mina känslor. Kunna hantera mina känslor. Jag vill inte acceptera att en känsla ska kunna få rubba en hel dag för mig. Det känns fan inte okej.

Men nu vet ni det. Ett litet inslag i mitt tankesätt. Det är läskigt hur mycket tankar man tänker ibland. Men jag vill tro att många är lika mig. Att jag inte är ensam.