Det var första resan han och jag skulle göra ihop. Jag minns såväl när vi bokade den. Han kom in till mig i sängen och sa ”vågar du klicka på denna knappen?”. Jag klickade på touchskärmen på mobilen och vips så kom det upp 2 flygbiljetter, tur och retur till Maldiverna. Ett resmål jag bara drömt om innan. Nu skulle jag dit med en person som jag var så kär i att jag sprack. Det kunde inte bli bättre. Samma dag vi satte oss på planet hade jag sagt upp mig på mitt jobb. Jag visste att när jag skulle komma hem igen så skulle allt vara annorlunda. Det skulle inte längre finnas någon chef, kollegor eller kontorsplats. Jag skulle få bli min egna chef, på riktigt. Sätta ett strukturerat schema. Boka möten. Planera framtiden. Planera hur jag ska uppnå mina drömmar. Detta var stort för mig och något positivt som jag längtat efter. Men min kropp var också fylld med ångest, för jag hade släppt det tryggaste i mitt liv. Min arbetsplats. Jag vet inte men den där arbetsplatsen, var som första kärlek. Något man aldrig glömmer. Vi klev på flygplanet till Doha. Vi tänkte uppgradera våra platser för att göra resan extra speciell. Jag hade aldrig suttit i business-class men vi sa att, om det är en bra deal kan vi unna oss det. Men det kostade 12 000 per person en väg, inte något man är så sugen på att betala. Tänk vad mycket kul man kan göra för 24 000 kr. Men Max frågade flyg-mannen i receptionen om han kunde sätta oss på någon bra plats, vi var ju nykära. Vi fick exit-platserna hela resan. Skönt för mig som annars är så flygrädd. Jag hade inte rest på flera månader, för jag inte vågat sätta mig på ett plan. Jag hade vart för rädd för den klaustrofobiska känslan. Men med Max, så var jag inte längre nervös. På flyget pussades vi massor, drack drinkar och längtade efter att komma fram. Efter 6.5h på planet till Doha steg vi på ett till Malé (Maldivernas huvudstad) som var på 5h ca, vi sov hela resan. Sedan var det bara det lilla propellerplanet kvar som tog oss ut till vår ö. Efter väntetid på terminalen och sedan 1h flygning med det, så var vi äntligen framme. Jag tror jag nöp mig i armen 20 gånger den kvällen när vi kom fram. Var det detta som var paradiset? Lite snapshots från första ögonblicket.
