Efter gymmet så åkte jag in till stan för att träffa denna fina tjej. Vi gick bara runt i Göteborg, fina Göteborg. Solnedgången idag var sådär magisk att man ville pausa tiden, staden speglade sig i kanalen. Gatorna var tomma på folk och det var tyst, sådan harmoni känner man inte ofta. Jag är så lycklig över att ha vänner som jag verkligen kan prata om allt med. Det känns som att jag nu har kommit till ett stadie i mitt liv där jag verkligen ser vilka som är riktigt vänner och inte. Vilka man ska lägga extra energi på. Som ger mycket och som man faktiskt kan umgås med helt oansträngt. Bara grejen att man kan promenera runt i stan en söndagskväll och prata om livet. Prata om problem som tynger en. Prata om roligare saker. Det är så befriande. Ibland blir jag ledsen över att jag inte har mer tid att ge mina vänner. Ibland känns det som att man sviker, för att man ständigt har 100 saker att göra. Ibland räcker inte timmarna på dygnet till. Men jag tänker fortfarande på er hela tiden. Och ni som vet, ni vet, jag älskar er och NI är mitt liv. Utan er hade jag vart noll.
