Visst är det konstigt, att vissa saker är exakt samma hela tiden. Eller så kanske det bara är jag, som råkar utsätta mig för samma saker varje dag. Går förbi cp-huset och alltid sitter samma läskiga tant ute och röker cigarett efter cigarett. Ibland undrar jag om hon sitter där dygnet runt, eller lyckas jag alltid timea hennes cigg-pauser. Kanske hennes sätt att ta vara på hennes sista dagar med liv i kroppen. Hon brukar kolla på mig på ett konstigt sätt, som att jag gör något fel. Som att jag bevakar henne, för att jag alltid stöter på henne. Det är konstigt. Eller att man alltid träffar på den man hatar på stan, bussen eller bara ute på gatan. Den personen man verkligen inte vill träffa. Vad ska man göra? Kolla konstigt på varandra och ge varandra ett rejält ”klo-igenom-ögonen-blick”? Eller ska man bara vara iskall och leka oberörd? Jag gillar inte att sättas in i situationer där jag måste tveka, för att jag inte vet. Skulle precis skriva att ”varför kan man inte få ha ett förutsägbart liv?” men ångrade mig lika snabbt som jag kom på det. Vad fan skulle man vilja ha det för? Men samtidigt, livet är ganska förutsägbart. Händer oftast ganska normala saker, ganska förutfattade saker. Kanske ska man ta vara på de där lite konstiga sakerna och faktiskt uppskatta dem. Kanske le lite efter man gått förbi sitt hatobjekt och tänka att detta kunde ja fan inte räkna med. Ibland är livet inte lätt läst. Bara helt konstigt.
