Vart ska jag börja? Mamma föreslog innan resan att vi borde bestiga Adams Peak eller Sripada som berget heter. Längst upp på berget så finns det ett heligt tempel och därför hade vi hört att munkar går upp dit barfota varje dag. Lät ju inte så farligt, om dom klarar det så borde väl vi? Haha. Bara det att det var så j*vla jobbigt. Vi gick upp 2 på natten och då har man sovit någon timme eller två. Sedan gick vi ca en timme fel så vi låg efter i tidsschemat. Det går inte riktigt att beskriva hur jobbigt det är att gå i 2,5h i trappor rakt upp. Desto längre upp man kommer desto svårare blir det att andas också. Vi skulle hinna med soluppgången vid 05.45, så vi gick snabbt. Men som ni ser blev det ingen direkt soluppgång då det kom sådan dimma. Jag fotade aldrig de jobbiga trappstegen, som var så höga att man var tvungen att dra sig upp. Men såhär såg det ut konstant och detta var ju påväg ner, när vi skulle upp var det kolsvart. Hej världens värsta träningsvärk! Den värsta kom två dagar efter, har knappt kunnat röra mig... Typ lite såhär sliten ser man ut. När vi sedan gick ner alla trappsteg kunde vi inte förstå att vi hade gått så långt. Trappstegen tog bokstavligt talat aldrig slut. Det är tråkigt att man inte kan fånga exakt hur vackert det här var på bild. Men det var något speciellt. Min älskade bror! Emellanåt fanns det viloplatser. Det mest imponerande tycker jag var alla gamla personer som tog sig upp. Men för dem tog de inte 2,5 timme utan säkert någon dag. Men dom gick med käpp och såg ut att svimma av hela tiden. Men för dom finns det inte viktigare än att ta sig upp till det templet och bli välsignad (om man säger så). Jag bar min ny ryggsäck där jag hade kamera, vatten och lite färdsnacks. Ibland var man tvungen att äta socker för att kunna fortsätta. Tycker verkligen denna ryggsäck är bekväm och älskar alla fack i. Den är färgglad men tänker att den passar extra bra i skidbacken då! Ni kan köpa den på Sportlala här. Här ser ni en gammal dam med käpp. Wow alltså, kan inte släppa att hon tagit sig upp dit. Sri Lanka, kan inte sluta säga det, är så otroligt vackert. Det var verkligen fruktansvärt jobbigt att gå upp för Sripada men samtidigt en sådan upplevelse. Jag är så stolt över mig själv att jag klarade det och att vi faktiskt gjorde det! Jag kommer nog minnas detta hela mitt liv. Jag bar träningskläder även dem ifrån Sportlala. Jag älskar verkligen dessa träningsbyxor! Förresten, det var så galet kallt uppe på toppen. Folk hade mössa och vantar... Här på bilderna så hade vi nästan gått ner alla trappsteg. Vi startade vid 2 på natten och var framme 10 på morgonen. Jösses. Sedan tog vi en bil till Ella Nuwara och jag sov konstant hela vägen, på eftermiddagen besökte vi lite teplantage och sedan somnade vi 9 på kvällen. Det var den utflykten det och hoppas ni tyckte det var kul att få läsa lite om det!
