Hej Elin! Fyllde 18 i december och fylldes med någon form av ångest och sorg. Aldrig innan har jag tänkt på att vuxenlivet faktiskt på riktigt börjar närma sig. Student är relativt nära, jobb, flytta hemifrån om några år osv. Jag har väldigt nära kontakt med båda mina föräldrar och just nu är det sista jag vill att flytta hemifrån. Jag trivs hemma och sånt. Jag vill se positivt på framtiden men just nu känns allt väldigt jobbigt. Du har så kloka tankar och funderingar - hur känner du med sådana tankar? Hur hanterar man separationsångest? Kram :) Vet du vad? Det är ingen stress. Du kan ta det hur lugnt som helst och det är bra det också. Men ibland kan det även vara bra att faktiskt gå emot sina rädslor, som i ditt fall att lämna hemmet och upptäcka världen. Jag går emot mina rädslor nu när jag åker till Asien, visst jag är rädd som tusan ibland men sedan vet jag innerst inne att jag kommer växa så mycket utav denna resa. Att ha separationsångest går hand i hand med att ha ett kontrollbehov. Om du är hemma kan du kontrollera din saknad/trygghet men om du flyttar/reser iväg förlorar du kontrollen. Och desto mer kontroll du vill ha, desto mer rädd blir du över att flytta eller resa. Så trotsa detta, lev livet, det kommer bli bra. Någon dag måste man släppa sin tryggazon och vara lite rädd ett tag, för att sedan bli starkare än någonsin =)
