Skippa skitsnacket?! | Elin Skoglunds blogg

En gång för alla - kan vi bara börja skippa skitsnacket?

Känner bara att jag måste skriva detta inlägg - det kanske inte gör någon skillnad men jag tycker det är viktigt att få ut det.

Jag vill först och främst reda ut en sak, det är skillnad på att ha en åsikt och att snacka skit. Vi människor kommer alltid att ha åsikter och vi kommer alltid att vilja diskutera andras beteenden. Men grejen är ju den att en åsikt ska man kunna berätta direkt till personen det handlar om likaväl. Jag skulle exempelvis ALDRIG kommentera en blogg anonymt. Varför skriver man en kommentar om man inte kan stå bakom det man säger?

Skitsnack är väl kort och gott personer som lever på andras bekostnad. Personer som höjer sig själva genom att trycka ner andra. Alltså jag är också människa, när jag var yngre kunde jag också prata skit. Men samtidigt har jag också alltid vart personen som hatar det. Jag pratade mycket med min tidigare psykolog om detta, för jag hade vissa nära vänner som pratade alldeles för mycket skit. Jag kände mig alltid sänkt efter jag träffat dem, skamfull. För de där personerna lockar ju inte fram de bra sidorna ur dig själv heller.

Men min psykolog sa alltid till mig att jag skulle säga detta till dem: "Vet ni vad, kan vi inte prata om något som betyder något? Som är viktigt?" . Och det var så fint tycker jag. För dessa personer fick liksom en wake up call när jag sa ifrån.

Ni som sitter där i ett tjejgäng som älskar att grotta ner sig i andras liv, försök att vara stark. Ifrågasätt. Man måste inte hålla med alla andra hela tiden.

Men man tänker ju att man själv blir äldre, skitsnack borde väl inte existera på samma sätt längre? Fast jo, det existerar. Vem försöker jag lura? Det är ju så skrattretande när jag hör bekanta från Göteborg, som älskar att snacka om mig på deras stora middagsbjudningar. Jag förstår, det är ju så lätt att prata dåligt om mig - jag är ju offentlig. Det går bra för mig. Allt verkar gå min väg.

Litet råd bara. Ni som hackar på mig som person och på min blogg, vad gör ni här? Varför kramar ni mig när ni ser mig? Varför säger ni "Guuuuud vad kul att det går så bra för dig" - när ni 10 min senare sitter och hackar. Sorgligt. Otroligt faktiskt.

När jag hör att bekanta från Göteborg pratar skit om mig börjar jag nästan skratta (ärligt alltså). För det är så komiskt. Ni kanske borde börja rannsaka er själva. Och jag är SÅ trött på att alla kallar sig feminister, men ändå älskar att trycka ner tjejer.

Nä. Helt ärligt. Man ska omringa sig bland människor som HÖJER en, som får en att må bra. En anledning till varför jag inte alls umgås med lika mycket personer längre är för jag inte orkar hur alla snackar om alla konstant. Glöm inte, de som snackar mycket skit gör det med största sannolikhet om dig själv också.

Puss och allt det där. Ville bara få ur mig detta.