Jag har aldrig gråtit såhär mycket i hela mitt liv, som jag gjort idag. Men det var skönt att gråta ut, på riktigt. Det var brutalt sorgligt, overkligt att det var Erik som låg i kistan. Overkligt att han aldrig kommer komma tillbaks. Men ändå ett vackert farväl, om det nu kan vara det. Håkan Hellströms låtar spelades. Nu kom jag och tänka på när Erik retade mig i somras för min blogg. Det var en sådan där ljummen kväll/natt på landet. Jag, min bror och Erik satt på Olles altan till 4 på morgonen, typ. Saknar den sommarnatten. Men idag lyste solen i alla fall, den finaste dagen detta år. Jag tror att det var ett tecken av Erik. Han kommer vara förevigt saknad! "Heavens got a plan for you".
