Ifrån tumblr Jag läste någonstans att vi människor är som skörast nu, i mars månad. I november börjar vi alla ställa in oss på en lång och hård vinter. Gör oss redo för motgångar. Det är först nu i mars när solen kommit som vi kan slappna av och sänka ner axlarna. Men, när man minst anar det som kommer det en motgång - nu i mars månad när vi är som skörast. Som nykläckta små människor. Så så så försiktiga måste vi vara, för att inte brytas av på mitten. Visst känner man igen sig i hela situationen. Denna period är man som mest ledsen, för att den minsta lilla motgång kan sätta käppar i hjulet för en. Man låser sig. Därför, vara starka alla ni, snart är det sommar igen och då är vi redo för det. Jag har nu fått reda på att Harald är hemma om ca 16 dagar och jag saknar han så extremt mycket. Dessa dagar känns så långt ifrån över men jag kan knappt stå ut. Vill bara röra vid honom. Känna han vid min sida. Han får vara min stora trygghet nu, att jag faktiskt kommer stå ut denna helvetes månad. Att alla sömnlösa nätter och blöta kuddar snart kommer bytas bort. För han kommer trösta mig på natten och göra mig trygg när jag vaknar upp ifrån mardrömmarna. Snart är vi i mål mina vänner. Snart är sommaren här. Och vi kan slappna av på riktig.
