Lägenheten är typ klar, träden står i full blom och varenda helg framöver är spikad med middagar och firanden. Hade helst av allt bara åkt raka vägen till landet nu och stannat där tills sommaren är över. Känner mig instängd i stan och vill bara tillbaks till mina rötter. Till saltvattenbad och jordubbar med mjölk till frukost. Den senaste tiden har minst sagt varit hektiskt och jobbig mentalt. Det tar ut sin rätt nu för jag känner mig oinspirerad och kanske till och med lite utmattad. Känslor som jag absolut inte vill ha. Min första känsla när jag får denna ångest är att jag bara vill till landet, det är min trygghetszon. Att en gång ha varit utmattad får en att vara på sin vakt, efter olika känslor i sin kropp. Jag tar varenda jobbig-känsla på väldigt stort allvar och det ska man göra. När jag känner mig okapabel till att ens öppna min mejl, för det känns överväldigande, så vet jag att jag måste ta det på allvar. Men jag vet också att med rätta medel så kan jag må bra igen, snart. Detta kan lika gärna vara något "tillfälligt" som om ett par dagar kan vara borta. Men det kommer bli bra, för jag vet vad min kropp & själ behöver när jag känner så. Jag behöver lugn & ro, och inga måsten. Och nu är det ju sommar, typ! Men inte "måste" man vara lycklig för det? Det har jag lärt mig! En årstid kan inte styra över ens hälsa. Utan den enda som kan styra över sin hälsa är en själv. Tror bara det är viktigt att alltid prata om sånt här. Det har jag lärt mig. Att man delar med sig och få tillbaks! Det finns inget fel med att ha ångest eller att må dåligt. Det är en del av livet! Nu ska jag njuta av en god sallad och försöka jobba bort min klump i halsen som suttit där sedan i lördags. Ni vet, ångestklumpen, som behöver komma ut. Och att bara skriva detta inlägg var en del av jobbet.
