Sitter med en kopp kaffe på Haralds altan. Försöker andas in sommaren. Svårt idag, när sorgen tar över. Det har varit så mycket på gång de senaste att man förträngt det hemska som har hänt. Idag har vi alla chansen att säga farväl, till fina Jonathan. Även fast sorgen kommer vara kvar efter begravningen, är detta ett sätt att förstå att det har hänt. Att det inte är en mardröm. Som man försökt intala sig själv många gånger att det är... Det är fint att kunna säga farväl. Därför är en begravning fruktansvärd men ändå vacker. Vi hörs sedan. Kram på er!
